Handtag med värme

Har man lätt att frysa om händerna kanske AME:s handtag med värme vara ett alternativ. De säljs för $199 i komplett set med handtag, batteri och laddare. Värmen i handtagen går att justera i sex lägen. Av de test jag läst fungerar de utmärkt men jag är alltid lite skeptisk till batteridrivna produkter när man skall ha dem i kallt klimat. Batterier tappar mycket effekt vid kyla och brukar behöva laddas ofta. Den som vill kan läsa mer om dessa handtag på AME:s hemsida http://www.amegrips.com/

Själv väljer jag att använda pogies (eller styrmuffar som Biltema kallar det) då det blir riktigt kallt. Enklare, billligare och mer driftsäkra.

Portabel cykelbana

Hos Teknikmagasinet finns cykellyset Line Maker (Artikelnummer 520054) för 199.90kr. Detta är ett baklyse för cykeln som utöver en vanlig batteridriven diodlampa även har laserdioder som projicerar ett streck på vardera sida om cykeln. Det är tänkt att föreställa en cykelbana som hela tiden följer cyklisten.

Det är en intressant idé som jag tror och hoppas fungerar bra i verkligheten. De projicerade strecken torde medföra att bilisterna ger cyklisten lite extra utrymme på vägen på samma sätt som en stingpinne gör. Dock tror jag tyvärr inte att "cykelbanan" kan betraktas som en cykelbana i lagens mening, så finns det en cykelbana skall den användas.

Lyset drivs av två AA-batterier vilka ska räcka upp till 30h men min erfarenhet säger att i kyla får men räkna med betydligt kortare batteritid.

Winter Cycling Congress Winnipeg 2014

Nyligen fick jag en inbjudan till en vintercykelkonferens som kommer att hållas i Winnipeg i Kanada 12-13 februari 2014. Förra året hölls motsvarande konferens i Uleåborg i Finland vilket endast var 26 mil hemifrån och det var mycket intressant och givande. Kul att träffa cykelintresserade från hela världen och dessutom inse att vi i Luleå ligger långt fram vad gäller vintercykling. Jag skulle gärna åka till Kanada också men frågan är vem som vill betala resan den här gången. Sponsorer får gärna höra av sig.

Skellefteå Bike Rally

I lördags deltog jag i Skellefteå Bike Rally. En ny tävlingsform för mig där man kör korta specialsträckor med tidtagning och däremellan har transportsträckor utan tidtagning eller med maxtid. En väldigt rolig och intensiv tävlingsform. I Skellefteå var det tre specialsträckor som var 3-6 minuter långa med gemensamma transporter mellan specialsträckorna.

Jag tävlade med min fatbike och det kändes som det var en fördel med de stora däcken på de tekniska stigarna. Cykeln rullade bra över rötter och sten tack vare rätt lufttryck i däcken vilket är så viktigt på en fatbike. Jag slutade som 5:a bland 23 startande vilket jag är mycket nöjd med. Tävlingsformen var rolig och jag hoppas det blir fler liknande tävlingar i närheten snart!

Foto från http://cyklamedkarin.blogspot.se/

Global Fat Night Ride

Den 21 juni var det inte bara midsommarafton, det var även utlyst "Global Fat Night Ride". Så framåt midnatt tog jag en kort sväng med min fatbike. Det är härligt med de ljusa nätterna här i norr. Tråkigt bara att man sover bort de flesta nätterna.

21 juni 23:53

22 juni 00:00

På följande länk finns bilder från människor världen runt som varit ute med sina fatbikes denna natt:
http://forums.mtbr.com/fat-bikes/global-fat-night-ride-picture-thread-861383.html#post10481955

Ljusa sommarnätter

Här uppe i norr är det ljust dygnet runt vid den här tiden på sommaren. Även om Luleå ligger söder om polcirkeln, och därför inte har midnattssol, så blir det aldrig riktigt mörkt på nätterna. Detta gör att man kan ge sig ut och cykla utan belysning i princip när som helst på dygnet.

Den 7 juni gav jag mig ut vid elvatiden på kvällen på min 19 år gamla mountainbike för en kortare tur. Cykeln, en Specialized S-Works FSR från 1994, var en värstingcykel på den tiden och med den tävlade jag i både XC och downhill i mitten av 1990-talet. Ungefär 55mm fjädringsväg fram och bak är inte mycket att komma med när dagens cyklar har minst 100mm men den har det där lilla extra som man en fin cykel ska ha. En livlig själ som ber om att älskas och plågas.

7 juni 23:14

7 juni 23:48

7 juni 23:52

8 juni 00:13

Det finns en nackdel med att cykla på natten. Det är att man blir pigg av det och det kan vara svårt att somna när man väl försöker.

Veckans bloggare på Kuriren.nu

Denna vecka har jag äran att vara veckans bloggare på Kuriren.nu.
Vill du läsa det jag skriver kan du följa denna länk:
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggare.aspx?blogg=6826369

Vårens ankomst

Det har varit en fantastisk vårvinter med mycket sol och kalla nätter men nu har våren kommit på allvar och snön smälter fort. Isvägarna har stängt och de vanliga asfaltsvägarna är is och snöfria men gruset ligger fortfarande kvar.

Här kommer några bilder från mina senaste turer. Kanske de sista turerna på snö den här säsongen om det inte fryser till igen.

Sist men inte minst kommer här en länk till en film som en vän filmat och redigerat från en fantastisk dag i skoterspår utanför Piteå. Kolla gärna in vännens blogg också http://bikelifeinswedishlapland.com/

Busch & Müller D-TOPLIGHT senso

Busch & Müller D-TOPLIGHT senso (Artikelnummer 328BLHR) så heter den baklampa jag använt de senaste fem åren. Den är batteridriven (2st AA) med två röda lysdioder och har inkopplingsautomatik. Det sista betyder att lampan tänds automatiskt när cykeln börjar röra på sig och det är mörkt ute och slår av sig när cykeln stått stilla i ungefär fyra minuter eller det har varit ljust lika länge. Lampans strömbrytare som sitter på undersidan har tre lägen: 0 (av), 1 (tänd) och S (senso= inkopplingsautomatik). 

Automatiken har fungerat klanderfritt hela tiden så frågan är varför den överhuvudtaget har en strömbrytare. I vilka situationer vill man kunna tända eller släcka belysningen manuellt? Kanske vill man att lampan skall vara släckt när cykeln transporteras på en bil eller att den skall vara tänd om det skulle vara dimma men så ljust att automatiken inte tänder lampan. Jag har dock aldrig känt behovet av nåt annat än det automatiska läget. Tvärtom har det varit ett problem att det har gått att släcka lampan då vänliga människor mycket ofta har stängt av lampan med strömbrytaren under de minuter den har lyst efter att jag parkerat cykeln och då har lampan inte tänts när jag cyklat iväg nästa gång.

Nackdelen med batteridrivna belysningar är att batterierna tar slut och måste bytas eller laddas med jämna mellanrum. Dessutom fungerar batterier sämre när det är kallt. Jag har använt mig av både laddningsbara NiMH och alkaliska batterier i lampan och jag upplever att alkaliska fungerar något bättre i kyla än de laddningsbara. Denna baklampa har en mycket liten gul lysdiod upptill som indikerar att batterierna är bra. Lyser inte den gula dioden är det dags att byta batterierna. Uppskattningsvis har jag behövt byta batterierna tre till fyra gånger per år vilket innebär tre till fyra gånger under tiden september - april. Under tiden maj - augusti är det sällan det är så mörkt att belysningen tänds eller behövs.

Ljusstyrkan har varit bra och man har synts bra vilket tyvärr inte är nån självklarhet med dagens diodlampor. Totalt sett har jag varit mycket nöjd med lampan men nästa gång jag byter baklampa ska jag köpa en som drivs av dynamo. Då slipper jag fundera över batteribyten eller vänliga människor som slår av min belysning.

Dödsgrus

Nu är kanske den farligaste tiden på året att cykla, i alla fall om man ser till singelolyckor för cyklister. Isiga och spåriga cykelbanor blandas med det som i cyklistkretsar kallas dödsgrus. Grus som har spridits ut på cykelbanorna under vintern som halkbekämpning blir till rullgrus på asfalten där det är barmark.

VTI har nyligen släppt en rapport som behandlar cyklisters singelolyckor i Sverige under åren 2007-2011 och den visar att ishalka och omkullkörning på rullgrus är två mycket vanliga orsaker till cyklisters singelolyckor. Rapporten finns att läsa i sin helhet här: http://www.vti.se/sv/publikationer/cyklisters-singelolyckor-analys-av-olycks--och-skadedata-samt-djupintervjuer/