Dubbdäck eller inte dubbdäck

En av de vanligaste frågorna man får som vintercyklist är om man har dubbdäck. Många är dem som hävdar att det inte behövs dubbdäck på vintern här i norr och sanningen är också den att det är sällan man faktiskt behöver dubbdäck. Oftast är cykelbanorna vita av packad snö med relativt bra fäste oavsett däckstyp.

Tyvärr vet man inte alltid när vädret slår om eller var det finns is under snön. Har man ambitionen att cykla varje dag även under vintern bör man ha dubbdäck. Bra dubbdäck har inga nackdelar på vinterväglag, de ger bara en säkrare färd.

Bra dubbdäck är lätta, har bra grepp och är tyvärr också oftast ganska dyra. De är också förlåtande när de väl tappar fästet, man känner väl när de börjar glida och hinner parera för att återfå fästet. Riktigt bra dubbdäck inbjuder även till att cykla på isen där det finns is, det rullar lättare där och man har lika bra fäste på isen som på den packade snön.

Den största nackdelen med de dubbdäck jag använt har varit fästet på barmark. Däcken har oväntat tappat fästet på cykelbanor eller vägar med betongplattor eller slät asfalt. En annan nackdel är ljudnivån på asfalt, inte minst under inkörningsperioden. Dubbdäck skall enligt tillverkarnas instruktioner köras in på asfalt i ungefär 50km för att dubbarna ska slita in sig i gummit så att de sitter bättre. Gör man inte detta är risken den att man tappar en hel del dubbar.

Själv monterar jag oftast på dubbdäcken i början av oktober och tar av dem i mitten av april. Då brukar de hinna gå några mil barmark innan första snön kommer vilket är bra för däcken.

De dubbdäck jag har använt är:
Nokian Extreme 296 (Upplevdes mycket tunga och hade ganska dåligt fäste)
Nokian WXC 300 (Mycket lätta däck med mycket bra fäste)
Schwalbe Ice Spiker Pro (Mycket lätta däck med utmärkt fäste)